bäst

jag mår bra.
jag har det bra.
jag lever,
fullt ut.
ingenting att klaga på,
absolut inte

men ändå
så känns det,
så tomt
otroligt tomt.

jag vet vad jag behöver
jag vet vad jag vill
eller?
lever jag i det som vart,
eller ,
lever jag i nuet?

jag måste bestämma mig,
inte leva mittemellan
det funkar inte
det funkar inte så

jag tror
att man alltid vill ha allt man inte får
det som egentligen inte var så väldigt bra
utan väldigt dåligt
väldigt dåligt egentligen
men det minns man inte
FAN
varför kan man inte minnas det
när det var som dåligast
varför minns man alltid när det var som bäst
FAN
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0